Hejsan hoppsan

Story behind the song

Historien bakom sången – Hejsan Hoppsan, Lugn nu

Den här sången föddes ur en enkel insikt: det är förvånansvärt lätt att börja tro att det handlar om oss. När Gud ger oss en gåva, öppnar en dörr eller låter något lyckas, är det lätt att först tacka Honom – och sedan långsamt börja ta åt oss äran själva. Stoltheten kommer sällan med buller och bång. Den smyger sig in nästan obemärkt och viskar: ”Du är ganska fantastisk ändå.”

Jag känner igen den rösten, för jag har själv fått kämpa med den. Därför är den här sången inte skriven för att peka finger åt någon annan. Den är skriven med ett leende – lika mycket till mig själv som till alla andra. Ibland behöver vi kunna skratta åt vårt eget ego innan Gud varsamt kan påminna oss om vem som egentligen är källan till allt gott.

Bibeln visar gång på gång att Gud gärna använder vanliga människor. Fiskare, herdar, tullindrivare och till och med en åsna fick vara redskap i Hans hand. Det var aldrig deras storhet som gjorde skillnaden, utan Guds närvaro.

Vi är inte källan. Vi är inte hjälten i berättelsen. Vi är redskap. Och det är faktiskt en befrielse. För då behöver vi inte bära världen på våra axlar eller ständigt bevisa vårt värde. Vi får bara vara trogna med det Gud har lagt i våra händer och ge Honom äran när något gott växer fram.

Om sången får dig att le lite åt dig själv – och samtidigt rikta blicken lite mer mot Jesus – då har den uppnått sitt syfte.

Biblical reflections

Bibelord

”Var och en som har fått en nådegåva ska använda den till att tjäna andra, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.”
1 Petrusbrevet 4:10

”Vad har du som du inte har fått? Och om du har fått det, varför berömmer du dig då som om du inte hade fått det?”
1 Korinthierbrevet 4:7

Humor kan ibland öppna våra hjärtan bättre än en lång predikan. Vi skrattar – och plötsligt inser vi att Gud faktiskt talar till oss.

Sången Hejsan Hoppsan, Lugn nu handlar om en frestelse som vi alla möter. När Gud välsignar oss med en gåva, en framgång eller ett uppdrag är det lätt att börja tänka att det handlar om oss. Vi kanske aldrig säger det högt, men innerst inne börjar vi njuta lite för mycket av applåderna. Bibeln påminner oss om en enkel sanning: allt gott kommer från Gud. Våra förmågor, vår personlighet, våra möjligheter och våra andliga gåvor är inte något vi själva har skapat. De är gåvor att förvalta, inte medaljer att bära.

Jesus själv är det största exemplet på sann ödmjukhet. Trots att Han var Guds Son sökte Han aldrig sin egen ära. Han tjänade, tvättade sina lärjungars fötter och gav sitt liv för andra. Om någon hade rätt att upphöja sig själv var det Jesus – men Han valde ödmjukhetens väg. Ödmjukhet betyder inte att tänka dåligt om sig själv. Det betyder att se sig själv rätt. Gud har skapat dig med unika gåvor och vill att du använder dem fullt ut. Men målet är inte att människor ska imponeras av oss, utan att de genom våra liv ska upptäcka Honom.

Precis som en pensel inte målar utan konstnären, eller en fiol inte spelar utan musikern, är vi redskap i Mästarens hand. Det minskar inte vårt värde – tvärtom. Det ger våra liv ett större syfte. När människor uppskattar det du gör är det helt i sin ordning att säga ”tack”. Men glöm aldrig att också tacka Gud, för utan Honom hade ingen av oss haft något att ge.

Frågor att fundera över:

• Är det viktigare för mig att människor ser mig än att de ser Jesus?
• Hur reagerar jag när jag får beröm?
• Finns det någon gåva Gud har gett mig som jag kan använda mer för att tjäna andra?
• Hur kan jag leva med både frimodighet och ödmjukhet?

Bön:

Jesus, tack för att allt gott kommer från Dig. Tack för de gåvor och möjligheter Du har gett mig. Hjälp mig att använda dem för att tjäna andra och ära Dig, inte mig själv. Bevara mitt hjärta från stolthet och lär mig att leva i den ödmjukhet som Du själv visade. Låt människor genom mitt liv se Dig mer än mig. Amen.