Verktyg i din hand

Berättelsen bakom sången

Den här sången föddes inte ur en önskan att skriva ännu en lovsång. Den växte fram ur en bön. Under många år har jag fått brottas med samma fråga som många kristna möter: Vem får äran? När människor uppskattar det vi gör är det lätt att börja bygga sitt eget namn istället för att låta allt peka på Jesus.

Jag insåg att Gud inte först och främst söker människor med stora gåvor. Han söker villiga hjärtan. Människor som vågar säga:

”Gör vad Du vill med mig.”

Bilden av krukmakaren blev stark för mig. Leran formar inte sig själv. Den överlämnar sig i krukmakarens händer. På samma sätt vill jag att mitt liv, min musik och allt jag skapar ska få formas av Gud. Därför handlar den här sången inte om prestation. Den handlar om överlåtelse. Min bön är att den inte bara ska bli en sång att lyssna på, utan också en bön att göra till sin egen.

Bibliska reflektioner

Andakt – “Ett verktyg i Hans hand”

Det finns något i oss människor som längtar efter att bli sedda. Att bli bekräftade. Att känna att det vi gör betyder något. Men Bibeln visar oss en annan väg.

I Jesaja 64:8 står det:

”Men Herre, du är vår Far. Vi är leret, du är krukmakaren, vi är alla verk av din hand.”

Leret formar inte sig självt. Det överlåter sig.

Och i 2 Korinthierbrevet 4:7 står det:

”Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss.”

Vi är bärare – inte källan. Vi är redskap – inte äran. Så ofta vill vi äga det Gud lagt i oss: våra gåvor, våra sånger, våra ord. Men det vi försöker äga, börjar också äga oss. När vi istället lägger det i Guds hand, händer något annat. Frihet föds. Frid kommer. Ett verktyg i Mästarens hand är inte värdelöst. Det är tryggt. Det används med syfte. Och det behöver inte själv bära ansvaret för resultatet.Kanske är den största friheten i det kristna livet just detta:Att inte behöva bygga sitt eget namn – utan få vara en del av Hans verk. Och om något gott växer ur våra liv, då vet vi vem äran tillhör.